Norrländsk 25-årig ingenjör som gillar att klappa hästar och dricka öl. Drömmer om att inreda lägenheten, hitta den perfekta MCn och lära mig baka svåra tårtor.
Så här tokig såg jag ut efter att ha tvättat bort ett ton smink. Visst ser det ut som acne? Men det är det inte. Jag har knappt haft en enda ordentlig finne hela mitt liv. Karma, hör jag någon viska. Kanske.
Det. Är. KNOTTBETT.
Nu har de svullnat av lite så min panna ser inte ut som en hel bergskedja. Det var värre när jag klev upp 4.30 imorse.
Bör tilläggas att mina ben och armar är inte bättre.
En gammal låt som legat på min spotify überlänge och bara varit. De senaste dagarna har jag börjat nynna på refrängen. Nu älskar jag den. Bara sådär plötsligt.
Lördag natt blev en spontanutgång med Jessa. Övertaggade till tusen. Det var jättevarmt ute hela natten. Brandlarmet gick på stadshuset. Vi klev rakt in i ett gäng med superhjältar.
I lördags for vi till Jämtland för att hälsa på mormor och farmor. Nostalgi varje gång. Jag saknar barrskogen. Jag kommer ihåg att riktiga träd har skägglavar. Stadsträd är inte samma sak. Vi fikade alldeles för mycket (det var min frukost) och myste i solen.
Jag älskar dialekten. Här kommer några smakprov:
Hemma ma jänta o pojken sin.
Bakaför.
Och de ä honhära.
Storkåka som stod bredda ma backen.
Som han va ila ma.
Va ha ja fö nytta av ha?
Du ska ju veta tåcken ha!
Katta på broa.
En hunn.
O skulle hä undan cykeln nårst.
- Haru fått nå sommarjobb?
– Jadå
– Bra så du kan fö opp de!
Och såklart den obligatoriska: Haru nån fästman då?
En übernöjd suddig Jessica. I bakgrunden syns mitt kubblag. Under kvällen roade jag mig med att lära mig ALLAS namn. Sebastian som katten. Petter som rapparen. Alex som Alex Schulman. Så gick mitt mantra.
- Vad var det hon hette nu igen?
– Anneli! Precis som mina Simsbebisar!
Ni minns väl mina Anneliar? På ett helt år har de bara vuxit från babys till småbarn. Så ofta orkar jag spela på den kaosfamiljen.