Tisdagskväll alá Sesskan
05 februari 2008 18:56
Jag är ingen oangenäm människa, tvärtom är jag väldigt sympatisk. Just därför väljer jag att se mellan fingrarna med att Antons trupp av SP2boys reser sig och går när jag visar min vackra nuna i uppehållsrummet (som för övrigt, enligt mina fördomar, domineras av killar i de lägre årskurserna / LSare). Det finns inget samband mellan deras excitation och min kraftiga fotonframfart. Det bara hoppade ut ändå.
Sån är kvantfysik.
. . .
Åh hjälp. Jag vaknade precis från min numera rutinmässiga eftermiddagsslummer (yay jag har en dygnsrytm!). Det var otröstliga krokodiltårar av minst sjuhundra anledningar.
Mardrömmens mildaste scenario var att en plastgrej på min mobil gick sönder. Ni som känner mig förstår hur hjärtskärande det var. Han är min pojkvän. Min trogne i en värld full av idioter (ja du var säkert en av dem. Jag har aldrig varit med om ett så brett persongalleri i en dröm förut).
Nu är jag förbannad. Efterverkning av drömmen. Som den sympatiska människa jag är tar jag ut det på en springtur i mörkret. Oroa er inte för mig. Möter jag bjärven är det jag som går till attack.
