Josefine undrar
12 juni 2009 14:49
Hej Jessica =)
Jag ska göra samma operation du har gjort och skulle bli så himla glad om du kunde svara på lite frågor!
Hur länge var du svullen? Fick du äta genom en slang och ”spruta” in mat? Är det förjävlig process? Ska göra min operation nästa år i mars och vore kul att veta om svullnaden så bal och student är aktuellt hihi!
Du är kick ass snygg nu hoppas du är nöjd:)
Kram
Svar:
Tack för frågan! Jättekul att någon kan ta hjälp av min pina!
Jag opererades på måndagen och skrevs ut på torsdagen. Under den tiden var mina käkar fixerade så att jag varken kunde gapa, prata eller ens andas med munnen. Jag är inte säker på hur länge jag fick dropp men de tog inte bort den förrän de såg att jag kunde äta och dricka litegrann själv. Det fick jag göra med hjälp av en spegel och pipmuggar, eftersom känseln i ansiktet är helkonstig när man är så svullen och jag missade munnen annars. För övrigt så dreglade jag väldigt mycket också och kunde inte spotta ordentligt, men det gick att väsa fram mellan tänderna liksom.
Man kan absolut säga att det är en förjävlig process. Det ska man vara inställd på. Man har ont, är svullen, omtöcknad och jättetrött. Jag grät några gånger men då blev jag så snorig att jag fick svårt att andas istället! En gång blödde jag till och med näsblod medan jag skulle andas med näsan :S De hade sagt att de kunde öppna munnen på mig om det behövdes så jag kallade på sköterskan och litade på henne när hon sa att jag skulle lugna mig så gick det lättare att andas. De erbjöd också lugnande medicin.
Jag skulle definitivt göra det igen om jag fick välja om. Inte för att jag haft jätteproblem med mitt bettfel eller för att jag tycker det såg fult ut innan, utan för att det gick så himla fort! De öppnade munnen på mig på väg hem från sjukhuset och jag trallade glatt hela vägen hem. Efter det var det bara att komma ihåg att ta värktabletter (jag gick över till enbart alvedon efter ungefär en vecka) och se till att sova när jag kunde. Energin räcker inte långt.
Jag är fortfarande lite svullen. Men bara där de varit och kapat ben. Ungefär såhär gick min svullnad ner.
 Dag 1. |
 Dag 2. |
 Dag 3. |
 Morgon dag 4. |
 Dag 4. På väg hem. |
 Kvällen dag 4. |
 Dag 5. |
 Dag 7. Bautaöverläpp. |
 Dag 8. Toksvullna kinder. |
 Dag 10. Inte så svullen. |
I början satt svullnaden högt för att sedan ”rinna ner”. Jag tyckte också att den vandrade runt. En dag var jag svullen i gommen och en annan i näsan, men att jag tyckte det kan bero på att känseln kom tillbaka lite här och där. En dag stacks min tunga jättemycket och kändes torr, fast jag drack. Jag trodde att jag hade dreglat så mycket att det var slut men sköterskan rådde mig att ta det lugnt och som småningom börja svälja saliven igen. Allt gick över! Svårt att andas: Går över. Ont: Går över med tablett. Svårt att svälja: Går över. Ingen känsel: Går över! Fast jag kommer att få en permanent känselnedsättning i underläppen, men det beror på teknikaliteter jag själv fick välja hur de skulle göra under operationen så det borde du bli informerad om.
Notera min dubbelhaka jag har dag fyra! Jag var så svullen att det spände konstigt i halsen om jag tittade upp! Underlig känsla…
Men det känns som evigheter sedan. Var det bara fyra veckor sen? Det som stör mest nu är plastskenan och gummisnoddarna jag har i munnen för att träna upp mitt perfekta bett. De ligger preciiiis i vägen så tyvärr läspar jag och har svårt att säga r. Det är inte jätteallvarligt men du kanske inte vill hålla tal på studenten eller balen innan du blivit av med skrotet ;)
Nu har jag pladdrat ett bra tag och jag hoppas jag svarade på allt och lite till. Annars är du mer än välkommen att höra av dig igen!